Nordéns Liv & Leverne

Senaste inläggen

Av Anna - 15 mars 2012 14:37

Har inget klokt att skriva... Men jag måste väl uppdatera här någongång!!! 


Vad händer då... tja, inget. Typ. 


Ab och jag har haft influensa, det börjar ge sig nu och stressen bygger idéer i skallen; gör det, gör det, gör det... Får nästan panik av att jaktdagarna rinner iväg och inget blir gjort i skogen.

Även Arnbjörn blir otålig av att nästan vara frisk men ändå inte...


Mamma e här nu -tack å lov! Men hon e ju lika hon! Vill d och vill d och tillsammans skulle vi nog kunna bygga en raket å flyga till månen -om vi bara fick för oss det! 


Mormor och Kristina tar ner oss på jorden iaf. Lugna er,,, ge det några dagar,,, nej åk inte ut å elda, nej ta inte fram fyrhjulingen än,,, åååå!!!


I helgen är d iaf lite kul på g! Utgång på lördag, Mariannes och lite hundjobb och återträff innan det =)) 


Kul att få lite barmark igen på rävsäsongen och tidig mink å bäver <3 intressant vinter detta! 

Av Anna - 12 januari 2012 14:27

Ett och ett halvt dygn efter att vi återfunnit Zafira attackerdes en gråhund och dödades av varg i samma område, av samma varg som dödat de andra hundarna och fåren. 


I söndags stod samma varg samt en yngre individ på bondens gårdsplan, utanför ladugården, när han kom ut till korna. Han rusade emot dem för att jaga undan, den yngre flydde, den äldre mötte upp hotet innan han kom på bättre tankar och försvann... 


Allt detta på samma stråk där Zafira rörde sig OSKADD under fyra dygn. 


ÄR DET INTE DAGS ATT TA UNDAN DENNA INDIVID? HUR MÅNGA TAMDJUR SKA HAN FÅ TA? OCH HAN RÄDS INTE MÄNNISKOR -INTE ENS "FARLIGA" SÅDANA... HANS GENER FÖRS NU VIDARE OCH DET KOMMER RESULTERA I MÅNGA MÅNGA FLER VARGAR SOM TVINGAS AVLIVAS PGA DÅLIGA GENER... DESSUTOM, FÖRUTOM ARVSMASSAN, SÅ NEDÄRVS BETEENDE. EN SKYGG VARG SOM HÅLLER SIG PÅ SKOGEN BORTA FRÅN FOLK OCH TAMDJUR NEDÄRVER SAMMA SUNDA LYNNE OCH DET ÄR DEM VI SKA HA, INGA ANDRA. 

Av Anna - 3 januari 2012 00:17

Mellandagarna skulle bli våra egna sköna dagar. Dagarna mellan fest och fest. 

Vi skulle göra en trip på onsdagen i historiens spår. En iten minisemester. 


Lars skulle på ett möte på morgonen och jag kollade i affärer. Skulle bara rasta hundarna innan jag och Arnbjörn hämtade upp honom... Jag hittade ett ensligt hygge vid en vändplan med begynnande gles skog. Perfekt! Fjodor rastade sig på egen hand och snusade runt medan Zafira och Iller lekte med varann på vändplanen. 


Efter någon minut, medan jag skalade en mandarin åt Arnbjörn hördes ett vrål från det buskage där Zafira och Iller busade ut och in i. Jag ropade på dem och Iller kom nästan direkt. Han var nersölad med färskt blod och han rusade runt i cirklar samtidigt som han bajsade. När jag lyckades få still på honom och började kolla så kom blodet inte från honom... Jag var säker på att det var ute med honom. Trodde halva skallen skulle vara bortsliten där under...


Jag stoppade honom i bilen och konstaterade att Zafira var borta. Lars kom upp dit vi var och vi började leta. 


Fick hjälp av två tjejer som hade hund från försvarsmakten, de sökte av med honom. Jag ringde polisen och vi knackade dörr i byn.


När mörkret föll var paniken enorm och alla vi pratade med vittnade om stort rovdjurstryck i området, flera hundar och massa får hade blivit tagna. Bla en liten hund som stod kopplad i bilen som huse skruvade med. Vargen tog hunden och stak till skogs... Bara en av många händelser här...


Vi stoppade i oss mat och åkte de 12 milen hem till Floda. Att lämna Zafira -oavsett status- är det värsta jag gjort. Lämnade Arnbjörn hos Far och åkte tillbaka för ett nattpass i Färnaskogen. 

Med några mil i benen och ännu mer i bilen blev det kväll och natt en andra dag utan ett spår av våran lilla älskade... 

   


Länsstyrelsen, polis och en massa folk från orten var nu underrättade och gjorde allt för att hjälpa. Vi åkte till Floda och sov, Iller kollades upp på fredagmorgon innan vi återvände till Färna. 

Länsstyrelsen gjorde en rejäl avsökning av området och vi fortsatte... 


Plötsligt ringde en dam och berättade att hennes väninna sett och lockat på en liten tysk jaktterrier, men att den flytt i panik och att den verkade illadäran... 


Vi trodde absolut att loppet var kört, att vi, liksom Länsstyrelsen letade kvarlevor... Vad som helst för att kunna fastställa vad som skett... Hoppet tändes kan jag säga! 


Far mötte upp oss, vi åt mat och han tog med sig Arnbjörn hem. Vi jobbade vidare... Sov en timme då och då, och letade och letade... 


Ytterligare två dygn i bilen och till fots... Fjodor och Iller hjälpte till och markerade platser och spår. 


Nyårsafton hade jag än en gång tappat hoppet,,, 2 minuter i midnatt mötte jag ett par ögon i "Zafirahöjd" ute på en åker, men trots att det "kändes" som hon så försvann ögonen bort och bort ifrån mig... Hoppet tändes ändå lite, men 2012 skålades in i ren ångest och i många tårar... 


Vi somnade, Lars och jag, utmattade i en iskall bil på nyårsnatten. Vaknade inte förrän vid fem! Nya tag, nya områden att söka på, nya rundor att ta. Trötta, uppgivna, utmattade... så kom snön... Vid ett på söndagen.... 


Lars gick och jag ringade med bil... ingenting. Men så visste vi bägge ett ställe dit vi skulle åka. På väg dit dök nya små ensamma hundspår upp. Det snöade ymnigt och att spåren var pinfärska var inte svårt att fatta. 


De ledde upp för en stig i skogen, fram till en ensligt benägen sommarstuga. Utspår på andra sidan... Kikade runt ett tag, svårt att följa i högt blåbärsris... så plötsligt, när jag vände mig om stod hon där! Tvekade lite innan hon dök på mig. Vi grät både hon och jag... Lars sa senare att jag skrek så högt att han hade hört det genom skogen! 



Vi samlade oss lite och åkte till Lennart och hans familj, de som varit mycket engagerade i Zafira. De försåg oss med kaffe,värme och Zafira fick äta lite försiktigt och framför allt värme, närhet, trygghet.

 

Vi hörde av oss till alla de människor som letat och hjälpt oss och det fälldes många tårar...


På vägen hem släppte jag inte Zafira förrän McDonalds! Då fick hon förpassas till baksätet där hon bara fortsatte sova...



sova var / är för övrigt något som står på schemat för oss alla just nu. Fyra plågsamma dygn, utan aptit och fyllda med psykisk och fysisk utmaning för oss och fyra dygn som vi nog inte ens kan föreställa oss för Zafira resulterade i fullkomlig lycka och återhämtning!

   



Vi vet dock att utan det fantastiska stödet från släkt, vänner, myndigheter och andra lösa väsen hade vi aldrig orkat och hafe vi gett upp så hade Zafira inte heller hittats. Varje sekund är värt det. och även om det var jobbigt på alla sätt så fanns ingen klagan eller tvekan eller tjafs hos oss. Vi hade bara ett fokus; Zafira ska hem!


Zafira är mager, muskelmassan är obefintlig. Hon är ännu lite uttorkad, men hon äter och dricker gärna och magen funkar. Pälsen är blank och hon doftar gott! Hon är stel och går lite stuttigt, annars verkar hon oskadd. Vi har givetvis kontakt med djursjukhuset ifall att...


Nu ska jag återgå till duntäcket och fortsätta med mitt flinande! GUD VAD GLADA OCH TACKSAMMA VI ÄR!!!


TACK SNÄLLA ALLA NI SOM HJÄLPT OSS FYSISKT OCH MED TANKEN.


TACK GODE GUD, UMIVERSUM OCH ALLA MÄNISKOR !     

Av Anna - 25 december 2011 01:32

för att jag återigen fått en jul med min mormor. Hon är en så stor del av mitt liv, en av de få nära nära människorna. 


Mysig julmiddag med Far Lars och Arnbjörn till Kalle, besök av Evelina Niklas och Coco Chanel och sedan avslut hos Kristina och Håkan med mormor, Ella och Otto. Sen kväll och sköna drinks...


Arnbjörn fick inte så många paket, men han är så tacksam och överväldigad! "åååååå, preciiiis vad jag har önskat mig!" ...åååååå vad braaaa..." "titta! perfekt!" Han är så rolig att ge paket för han blir så innerligt glad! 


Zelda och Hero Factory-hjältar var det som gällde. Han har kämpat med Zelda hela förmiddagen! och jag har kämpat med min plattång...! 


Nu ska jag krypa under filten med Larsson, se slutet av Gudfadern III, lyssna till stormen utanför och invänta morgonens tändning... Imorgon sjunger en hel hop av fina människor i kyrkan, jag hoppas orka dit!


Imorgon kommer älskade mamma & Einar. 


Lycklig Anna säger klart slut för ikväll! 


Lev väl! 


Av Anna - 21 december 2011 17:57

Vi vill önska Alla God Jul och njutbara helger!


 

 

...från Kjell Hanna & Tim 


 

God Jul och Gott Nytt År Önskar

Linda, Urban, Jonatan och Evelina

Trigger, Märtha-Louic och Sonja

 



  

Av Anna - 16 december 2011 00:07

...och världen ter sig genast mera ljus.

Ditt ögas glans bär bud någonstans ifrån, från soligt himlahus...


Jag ber för din hälsa, min son min vän. 


Du har kämpat så mycket sedan världen fick ditt liv. 


Det är orättvist. 


Du har en själ av guld, du bryr dig trots att du är helt slut, du har empati och förståelse som en gammal man, du har humor och vilja, men framför allt; du har mitt och pappas hjärta för evigt. 


Idag har Arnbjörn varit sjuk i 16 dagar, varav 13 med feber. Något är fel. Imorgon hoppas jag veta vad. Men jag är rädd nu. Jag ville inte ta kort på honom ikväll... När han låg i soffan med nytvättat rufs och feberglansiga ögon. Han är så fin. Men jag ville inte fota. Ifall att... 


Av Anna - 5 december 2011 12:05

...för ett gäng år sedan tränade jag mot ett mål, mot en form. En kropp. Någonstans på vägen tappade jag fokus och upptäckte inte ens att jag klivit över mitt mål och gått vidare. Märkte jag det? Var jag nöjd? NEJ.


Målet var inte målet. Målet ÄR inte målet. Det är strävan. 


Bilden jag jobbade emot upptäckte jag alldeles nyligen vara samma bild som jag såg i spegeln... ÄR jag nöjd nu? NEJ! Nej för tusan!!!


På den tiden när allt kretsade kring målet så hade jag försås en målvikt; 49 kg. När jag sedan vägde 47 kg utan att ens försöka så fanns ingen förnöjsamhet i det... Knasiga hjärna.. Vad ville jag??


Idag ser allt ut på samma sätt fast i en lightversion. pga omständigheter. Men drömmen lever och skammen att inte lyckas.


Ändå är jag bortskämd, eftersom små förändringar gör stor skillnad.


Den som skämmer bort mig mest är Lars. och förmodligen tack vare honom är jag mera avslappnad i mina krav -på gott och ont...! Han överöser mig med komplimanger och SER min hela tiden. Bara lite oskyld hud får honom att reagera. Det är fantastiskt! Han skyndar in när jag byter om för att "tjyvkika!!!" Jag fattar inte vad han ser i något som jag har sån avsky för..., men jag är GLAD och tacksam för det. 


MEN han gör mig oxå slö. För om han som jag ska behaga är nöjd, varför ska jag då förändra? 


Efter några dagar med sjuk son, konstig eller obefintlig mat plus feber som gör en blek och spöklik (kul ord; spökLIk!! =) ) så blir huvudet fullt med sådana här tankar och alla fel framträder TYDLIGT... Spetstrosorna med favoritfärgen förlorar fokus och jag SER bara elände!


Haha.... Vilken blogg va? När d äntligen kom en blogg så är den helt ur led!! 


kontentan är; att bli snygg händer aldrig. Men drömmen lever och strävan är vad som gör det viktigt. Det är strävan som är målet! =) och jag älskar strävan!!!

Av Anna - 26 november 2011 19:41

Hoppas på att vakna snart och återkomma i blogg och hemsideuppdaterandet! 


Puss så länge! 

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards