Iller undrade nog vad vi sysslade med i fredags. Han ålade runt i snön och gick ut på kort korta sök och om jag fuskade och stod still, så kom Iller å satt vid sidan...

Sedan igår eftermiddag har vi fått 50 cm. Mätte 55 cm innan... Och snön fortsätter falla... Idag blåser det och är minus 10... Man kan lixom inte göra någonting. Nu när det faktiskt är varmt, så blir man igen snöad och genomfrusen iaf... Älskar ju snö, hur mycket som helst... Jakten blir lidande nu. Alla fall med hund.

Borde julpyssla och passa på att baka, men lusten är obefintlig. Ska ta mig i kragen och sätta fart. Lite glögg och stora julbaket =)

Några pepparkakor har d blivit iaf:

Lars kör snö, Arnbjörn leker riddare och jag håller fyr i spisen...

Hundarna ligger vid brasan, slappa å slöa.  

Skön söndag - tråkig söndag!

Avslutar med Luciabilder från Furuberg & Dagis...

Detta upptar min tanke och våra samtal. Fullkomligt.

VAD SKA JAG GÖRA??? för NÅGOT måste göras. NU!

Det gäller Iller och Compis. Två älskade hundar. Två enastående hundar. OMÖJLIGT att välja mellan... Men jag måste. Vi måste.

De bråkar aldrig med varann, inget tjafs någonstans. Iller är avis, men det visar sig bara genom att han är 'på' om jag umgås med Compis.

Till synes bästisar...

MEN det är de inte. De verkar inte tåla varann. Vi måste ha olika sovrum åt dem, annars envisas Iller med att sova med Compis och det slutar i att ingen får sova. 

Compis har slutat leka, bära saker, göra konster om Iller är i närheten. Jag tror aldrig han kommer bli frisk så länge Iller är i hans liv. Sen vet vi ju inte om han någonsin kan bli frisk.

Iller i sin tur har problem i flock. Tror vi. Grundat på de längre perioder han varit ensam med antingen mig lr Lars. Då är han en annan hund. Lika så om man tar honom själv på promenad etc. Blir så förbryllad att han kan vara en sån sate till hund när han däremellan är så harmonisk. Som i skogen, med vilt. VILKEN HUND! Alla hjärnceller ligger på plats. Alt funkar. Så kommer han hem, till Compis och satan själv flyger i honom. Han yr runt och stressar, skäller, hittar ingen ro. Jo, om alla sitter still eller om man begränsar honom. Försvinner hans begränsning och krav så faller allt... Svårt att förklara... Tror man måste ha upplevt för att förstå.

Kanske svaret vore givet: Ta bort den hunden som är sjuk! Då kommer tusen OM för mig... OM Iller försvinner, kan Compis orka då och bli sig själv? OM han bara är nedtryckt av Iller kan han vara sjuk av det? OM han blir frisk kan han stå upp mot Iller då?

Iller är ingen ledare. Han kan inte vara ranghögst. Han är för vek och tjafsig för det. Compis har lugnet och dominansen. Han tar inte ett bråk, han behöver inte. Annars kunde man ha låtit Iller kliva upp och sett om det skulle funka, men där Compis skulle häva ett bråka skulle Iller förvärra ett...

Min oro är att Zafia och kommande valpar ska ta efter Iller och bli stressiga, yriga. Compis är ett komplett föredöme.

MEN att behålla den sjuka hunden och flytta den friska? Tänk OM Iller blir lugn utan Compis, att han visst trivs i flock men inte med Compis. Då har jag förlorat en jakthund som jag dessutom älskar hur mycket som helst!

Compis är oanvändbar om man ska se det krasst. Han är underbar och bäst, men fyller ingen funktion. Inte om han är sjuk. Om han dör så har jag dessutom förlorat bägge hundarna iaf.

Har en familj som är intresserade att ta över Iller, pröva honom ett tag. Känns förjävligt! Och vad ska jag jaga med? Han använder jag mest.

En omplacering av Compis är uteslutet. Kan, ska, vill inte omplacera en sjuk hund.

Men om jag tar bort Compis och Iller ändå inte funkar i flock... Tänk OM Compis hade kunnat bli frisk utan Iller i huset.

SNÄLLA, HJÄLP!!! Kom med synpunkter, tankar....... Vad som helst!

Förutom en slående trötthet som plötsligt kommit och feber var och varannan dag, så tycker jag att jag mår bättre i kroppen   

Vädret är underbart -jag älskar ju kylan och det bistra!

Det går ju inte så bra ihop med hundar på jakt då, men jag trivs ialla fall. Har inte kommit igång som jag vill ändå med det, är inte så pass läkt.

Ikväll blir d lucia på Furuberg, Linda har ääääntligen kommit från Mexico och vi har myst med Östbergs i flera dagar    Livet känns levande!

D tråkiga hör Compis till... Hans sår som veterinärerna inte fattar sig på varar. Det ben han är halt på har variga bölder...    Nu ska vi göra en hårmineralanalys och HOPPAS innerligt att det finns något mer vi kan pröva.

Zafira är som vanligt, men jag bekymrar mig för hennes stress. Vi e lugna med henne, Compis och Iller är lugna. Hennes liv är lugnt och stillsamt och hon är en stillsam terrier, men hon mjällar ner hela pälsen. Tex om hon ligger vid brasan och jag klappar henne, så mjällar hon ner hela pälsen. Måste prata med Carro...

Iller är lugnet själv. Han blir bara lite livad inför jakt, är väl för att han haft ledigt så länge. Han är problemfri med magen nu =) Lite mycket pudersnö kanske??

Arnbjörn mår bra. Han har vart på dagis sedan tisdag.

Nu har Lars dammsugit och jag har tänt massor av ljus överallt. Arnbjörn vilar inför kvällen. Kakelugnen sprakar och hundarna ligger i en hög bredvid.

Lars Musräddaren   (va skaffade ju katt för att den skulle ta mössen och Lars (musälskaren) fyar katten och räddar musen. Vilken man!)

Ha en skön helg!

Kram!

Händer inte mycket... Tar en dag i taget.

Men det går åt rätt håll. Åt skogen =)

Hundarna har gått från uttråkade till slöa! De leker lite lojt med varann och myser sedan i hög vid elementet. Gulliga då!

Imorgon kommer mamma    å jag hoppas hoppas att jag orkar följa på julmarknad.

Hej hopp!

Blir gaaaalen snart!!!

Ont ont har jag och dessutom en ev lunginflammation, men jaktIDIOTEN i mig skriker!

Jag vill ut å jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaga!!!

Längtar efter mina vapen, krutlukten och hundskall,,, Isande luft i lungorna och gnistrande mornar..........

TUR att jakthundarna hoppar på tre ben (utom Zafira, hon står i vajar på ETT ben...) ute och det hade hur som helst varit osjysst att släppa hund nu...

ska vara så här kallt i ett par dagar till sedan kanske jag klarar att smita iväg.

Hej å hååååå!! Vill uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuut!!!

TACK för alla omtankar   

Har opererats nu. Har haft ett helvete några dagar, men jag är okej.

Kommer nog behöva hjälp av en terapeut för att komma över traumat, men så är det... Just nu går dagarna ut på att läka och inte få panik. Jag kommer aldrig bli frisk igen och som att inte nackskadan vore nog får jag lära mig leva på medicin. Någon mer operation kommer jag inte klara gå igenom.

En älskad människa i mitt liv valde att avsluta sin tid på jorden och under dessa dagar har jag fått full förståelse för henne.

Min familj och vänner runt om har brytt sig av hela sitt hjärta och det tackar jag för. Finns inga ord vad det betyder...

Det är otroligt, mina systrar och mina föräldrar. Ni är FANTASTISKA.

Lars och Arnbjörn, min familj, ni gör att det faktiskt är värt det.

Mormor, moster, Håkan; era kramar och ord... Tack.

Vännerna,,, ojoj,,, otaliga SMS... alla som bryr sig och vill så väl.

*Tack*

Compis mötte mig i dörren, liksom d andra förstås. Lars sa att de inte rört sig ur sina bäddar förrän 4 minuter innan jag kom hem! De har väntat! Compis gick som en stötta vid min sida. Iller var med på avstånd, som om han vore rädd att göra iller. Zafira hälsade så sansat hon kunde. De har haft sådan förståelse.

Mormor åkte in på sjukhuset på torsdagen pga hjärtkänningar, alla värden var alldeles på topp och hon fick åka hem dagen därpå. Rädslan att förlora henne blir dock allt för påtaglig. Hon är inte bara en mormor, hon är närmare än så...

Nu ska jag krypa ner med min Lars i soffan. Dessa dagar har långt ökat min kärlek till honom. Älskade honom hur mycket som helst innan, men kärleken är djupare, viktigare nu. Han var det enda som fick mig att kämpa. Att jag skulle få komma hem till hans famn igen. Och det var först där jag upplevde trygghet igen.

Arnbjörn bröt ihop när jag kom hem, gömde sig i pappa och sprang sedan in på sitt rum... Han grät och sa att doktorn kunde inte laga mamma... Han trodde väl att jag skulle kliva innanför dörren som en ny människa... Han vaktade över mig som en hök första kvällen. Ville vara nära och där. Vilken liten människa han är. Så stor inuti.

Kram till Er alla... Ta väl hand om er,,,

Vill ägna en speciell tanke till Stefan och Jennifer som förlorade sin Signe för en tid sedan (fick veta det idag). Det var verkligen sorgligt,,, Kram

tjobidooooo! Det snöar! Fullmåne nu och upphör snöandet blir det ypperlig jakt till natten.

wc på tv och allmänt myyyyyys! Strax dags för pepparkaksbakning med mina pojkar och sedan ska jag träffa Linda. Hon åker till Mexico på torsdag så vi kommer inte ses på TRE veckor!!! hallååååååååååååååååååååå!!!

Härligt att de kommer iväg   

Vi åker till Floda i morgon. Jag menar, vad e Mexico mot Floda?? eh! Inge avis jag heller...

Compis kom in från snövädret och Zafira tvättade honom minutiöst framför brasan. Gissa in om han njöt av det!

Hon påminner om en putsarfisk!

Compis hade en BRA dag igår och vi busade som sjutton. Han drog Arnbjörn på snowracern och lekte med Firan. Iller jagade räv och rev upp tassarna på skaren.

I veckan blev det en akutresa till Sundsvall för Arnbjörn har vuxit ur sina vinterskor på en vecka! Mamma provade mössor och hur fin än vi tyckte han var så var det bara nej åt alla mössor; "jag har en mössa redan."

näpp, nu ska jag joina pepparkaksgubbarna... Avskutar med diverse foton.

Nyopererad liten Björn

Arnbjörn fotar mamma & pappa i sängen!

Känsliga bloggläsar varnas för läskig bild...

"Zorn" hos mormor i årets första snö. Så vacker...

Vi kallar björken för Zorn eftersom Anders Zorn planterade den för ett gäng år sedan. Han har även ritat en gubbe som sitter på baksidan av en annan tavla! Han var bekant med morfars pappa.

En annan konstnär i vår familj; Arnbjörn Nordén! Här med alstrert "Rymdgubbe"

Avslutar med Arnbjörn som gör första snöängeln på första snön... Han kastade sig ned i nysnön. brrr....

Över och uuuut!

På måndagmorgon när jag slog upp ögonen, eller innan kanske så fattade jag ett beslut;

Jag ska sluta skriva om negativa saker i bloggen och jag ska bara köpa kläder på second hand.

På eftermiddagen var vi på ett café i Björbo. När vi steg innanför dörren var Eva Berg där. En person som betytt mycket för mig genom åren. Hon stod med en bunt kläder på armen och frågade på skoj ifall jag ville ha lite begagnade kläder!

"Gärna," sa jag. I den stunden tyckte jag att det var ett tecken. Vilket det förmodligen var...

På tisdagen tänkte jag att det nog är bäst att sluta blogga helt om jag bara ska vara positiv...! För då har jag inget att skriva om!

Men nu ska jag verkligen göra ett försök att vända allt till något positivt. Att jag inte kunde jaga idag innebär kvalitetstid med Arnbjörn och tågbanan. Att albumen blir fyllda med foton och att huset är genomvarmt när Lars kommer hem på em.

Lars kom hem och hjälpte med med hundar och son på morgonen. Han kröp ner med mig en stund oxå. Godingen! Vilken hjälte han är!   

Något som jag bara inte KAN hitta något positivt med är Compis hälsa och vad ett smärtsamt beslut skulle innebära.

Hoppas på jakt hela helgen nu. Lars ska dock jobba, så vi får se hur d blir... På måndag åker vi till Floda igen för nu är det jag som ska läggas på operationsbordet. Mest positivt även om det är gruvsamt.

Har feber idag, men der ska väl ge sig.

över & ut!